Elitrehab var under torsdag/fredag på plats i Stockholm för att ta del av en konferens om överbelastningsbesvär i relation till idrott. Keynote speaker var Richard Willy, en av de mest kompetenta sjukgymnasterna inom löprelaterade besvär och belastningsmönster.Han har doktorerat på patellofemorala besvär hos löpare och arbetar idag som OCS Assistant Professor Dept. på Physical Therapy East Carolina University med välgjord och intressant forskning i bagaget.

Richard Willy pratar om skador inom löpning I relation till rörelsemönster och hur man genom att förändra sin löpteknik kan behandla löprelaterade besvär. Mycket inspirerande föreläsning/workshop kring ett område som ligger oss på Elitrehab varmt om hjärtat.

Var skadar sig långdistanslöpare?
Skadeincidensen inom långdistanslöpning ligger på 19,4-79,3% med störst risk att råka ut för patellofemoralt smärtsyndrom, löparknä. stressraktur i tibia (skenbenet) samt achillestendinopati.
20-80% av alla skador är en återskada. Med andra ord har man en ökad risk att råka ut för samma skada en gång till om man haft den tidigare. Skador inom löpning har också mycket att göra med hur mycket man tränar, hur snabbt man stegrar sin löpträning, vilket underlag man tränar på och hur bra återhämtning man har.

Påverkar sättet man springer på risken för att råka ut för olika typer av skador?
Richard delar in löparna i 4 olika typer

”The Kollapser”
Den här personen tappar motsatt sidas höft vid själva fotisättningen. Det beror på att man inte kan kontrollera höften med sina gluteer (sätesmuskler) eller att musklerna inte aktiveras i tid.
Detta belastningsmönster kan man ofta se hos personer som har patellofemoralt smärtsyndrom, löparknä, tendinopati i gluteer samt smärta från den djupare delen av sätet, m.piriformis.

”The Overstrider”
Detta är en löpare som vid fotisättning har benet långt framför kroppen och sträcker ut knät precis innan landning. Här finns en ökad risk för skador i baksida lår och stressfraktur i tibia (skenbenet)

Genom att man pendlar fram med benet kommer också gluteus maximus ha svårare att aktiveras och därför kan en ”overstrider” också vara en ”kollapser” eftersom man får svårare att kontrollera höften under landning.

”The Amnisiac”
Denna löparen har glömt sina sätesmuskler hemma och jobbar inte med dem under sitt löpsteg. Man ser en person som nästan springer lite bakåtlutad och med ett litet löpsteg. Belastningen ökar på framsida lår, baksida lår och patellasenan under knäskålen. Anledningen till att man springer på detta sätt är att man har en dålig aktivering/uthållighet av säte och bål.

”The Weaver”
Genom att nästan korsa över benen när man springer försöker denna löpartypen att skapa stabilitet i sitt löpsteg. Problemet blir att man ökar belastningen på 4e och 5e mellanfotsbenet med ökad risk för stressfraktur samt överbelastar fascian i det inre fotvalvet.

Kan man träna för att förändra sitt löpsteg och minska sina besvär?
Richard Willy menar här att det är viktigt att kombinera både uthållighetsträning och aktivering av muskler samt att träna på löpbandet med feedback för att förändra sitt rörelsemönster. Man kan också pröva en lätt ökning av stegfrekvensen. Genom att öka med 5-10% kan man utan att ge en ökad fysisk ansträngning minska belastningen på till exempel knäleden både per steg och km.

Vad innebär detta för dig som löpare?
Genom att regelbundet träna dina muskler, se till att du har en bra och skonsam löpteknik och ett rörelsemönster som inte överbelastar din kropp kan du förebygga skador och löprelaterade besvär.